Lekstund!

Nu ska vi läsa, mamma! Sophia älskar att läsa och bläddra i böcker.

Var är dockan? Det är nog bäst att leta ordentligt!

Nu ska här lagas mat - på spisen i Carls rum. Det ska skramla så mycket som möjligt! =) När det är dags att äta matar gärna Sophia.

Det är roligast i storebrors rum!

Brio-hunden är kul, men snart är det dags för nästa leksak!

Ha en fin kväll! Kram/Annelie

När jag tänker efter är det en del saker som jag har alldeles för mycket av.. eller som jag är tokig i, helt enkelt. Jag trodde att det bara gällde kuddar, men jag har insett att mina besattheter sträcker sig även vida när det gäller babyfiltar, barnmössor och sittmöbler i allmänhet. Det vore inte svårt alls att övermöblera med stolar och fåtöljer i varenda hörn och ja, det är inte svårt alls att fylla garderoberna med kuddöverdrag i jordens alla mönster. Barn-/babymössor skulle vi förmodligen aldrig mer behöva köpa och babyfiltar har vi så att det räcker till en fembarnsfamilj (med alla barnen tätt). Och ändå: förra veckan hittade jag ännu en babyfilt i sann "amerikansk fotbollsanda" som jag såklart inte kunde motstå. Och jag har inte ens dåligt samvete - är bara ivrig att få dela med mig att köpet som jag är så nöjd med! Och om ni mot förmodan har samma läggning som mig, eller faktiskt ett verkligt behov, så finns den att inhandla för det gentila priset av 129 kr i din närmaste H&M butik. Voila´! :)

Vänliga hälsningar

"Om du vill, kan jag uppfinna ett behov åt dig"

En egen bok

De här "fylla-i-böckerna" är så roliga att ha! Men det är med skräckblandad förtjusning jag köpte den här till Sophia. De är inte helt enkelt att först komma ihåg "allt" och sedan komma ihåg att att fylla i det också! Lite stressande det där och samtidigt kan jag inte låta bli. Jag saknar inte en bok om mig själv egentligen, men visst hade det varit rolig läsning?! När jag obsessar över allt som ska fyllas i, fotas, filmas och dokumenteras tröstar jag mig med att jag är helnöjd med mina föräldrars berättelser. Vi levde här och nu! Därför noterade vi inte ALLT! ;) Ärligt talat är nog risken att våra barn har så mycket foton, filmer, böcker och annat så att de inte vill ha det..! Ändå sitter jag här nu :) Jaja, tyckte i alla fall att den här boken var väldigt fin och att den kändes hanterbar! =)

Nu får bebisen komma ;)

Igår hade vi barnkalas för Carl. Jag är så glad att vi hann det innan bebisen kom och Carl var väldigt stolt att få bjuda hem kompisar. Det värmde mamma-hjärtat :) På förmiddagen såg det lite mörkt ut med återbud p g av sjukdom, men så kom några som vi inte trodde och plötsligt var det ändå 4 barn som kom och gratulerade. En ganska lagom skara när man är 4 år. Men nu har vi lärt oss att vi den här tiden går det mycket sjukdomar så vi kan bjuda fler för det faller alltid ifrån några. Carl såg verkligen framemot kalaset så det hade varit så tråkigt om det blivit inställt. Nu är jag så väldigt glad och nöjd med helgen - att fira Carl ordentligt var det jag helst ville "hinna" innan bebisen kommer.

Vad menar du nu?

Får jag ingen glass?

(Oj, vad jag "har pappas ögon".)

Preggo

Mår fortfarande väldigt bra och är så tacksam för det. Min förra graviditet var väldigt fin och jag mådde bra tills sista 4-5 veckorna, men då blev det riktigt tungt. Då fick jag karpaltunnelsyndrom och vaknade flera gånger om natten med en väldig smärta i framförallt ena handen. Kan av den anledningen föreställa mig vad hemskt det måste vara med långvariga jobbigheter under en graviditet. I alla fall så var jag helt säker på att jag skulle få det den här gången också - och tidigare eftersom det hänt förr, men jag har inte känt något hittills! Peppar, peppar säger jag bara! Nu är det ju bara veckor kvar så oavsett hur sista tiden blir är jag oerhört glad och tacksam. Hade väl aldrig trott eller vågat hoppats på att jag skulle vara piggare och starkare när jag redan har ett barn och har jobbat för fullt hela tiden.

I veckan som gick var vi på ultraljud för att kolla hur lilla bebben låg. Vår barnmorska trodde nämligen att den låg i säte så vi var säkra på att det skulle bli kejsarsnitt. Dessutom trodde vi att vi skulle vara "tvungna" att se om det är en flicka eller pojke eftersom vi trodde det skulle synas så väl nu. Men det blir sällan som man tänkt sig. Det var svårare att se kön nu eftersom de måste "filma" en del i taget. Och bebisen låg inte alls i säte, den låg precis som den ska med huvudet nedåt. Så vi var så snopna när i gick därifrån, men glada! Den snälla barnmorskan filmade också det lilla vackra ansiktet för oss länge och väl och det var såklart en fantastisk upplevelse att få se det i närbild. Åh, jag fylls av så mycket kärlek. Och snart är bebisen hos oss. Längtan.

Mama

Jag började precis en prenumeration på Mama, men ångrar mig nästan lite direkt. På framsidan står det "Hallå underlivet efter förlossningen" och "Jag blev förlamad efter kejsarsnittet". Och bakom första rubriken är 3 av 4 historier negativa. Det andra reportaget innehåller såklart också mycket elände trots att artikeln slutar hoppfullt. Alltså, varför ska det vara så mycket mer intressant med skräckhistorierna? Jag tycker verkligen inte att det är det även när jag inte är gravid. Kan man inte ge en mer nyanserad bild med fler exempel eller kanske övervägande bra om det är så verkligheten ser ut? Min egen erfarenhet och enligt alla barnmorskor/läkare samt vänner jag pratat med så går det mesta bra och de flesta drabbas inte av svåra komplikationer. Jag tycker verkligen att det är bra att få läsa om både bra och dåliga erfarenheter, men en lite mer nyanserat bild tror jag de flesta mår bättre av.
P.s är i övrtigt ganska positiv till tidningen.

God kväll!

Vår nya skötväska?

Skulle inte den här vara både praktisk och snygg?